steffiegirl

I morgon ska jag och min coach upp till rektorn på ett möte vilket jag ser fram emot och inte.

Det kan hjälpa mig att komma på nya bättre vägar och får kanske stanna kvar efter studenten i kanske några månader men vad gör det? fattas bara 200p så det fixar sig. Men han kanske tvingar mig att jobba igen dem nu på viltlektionen? vilket jag inte går på för då jobbar jag med mina rester och har missat nästan hela terminen. Så nu har jag hög frånvaro oh hoppas att det fixar sig annars vet jag inte vad jag gör.

Och ja jag har små problem, jag vill hellre hjälpa andra med problem och försöker strunta i mina egna vilket inte är bra, men jag vill ju andra så väl även om det inte märks.

Nu kanske ni tycker att jag sitter här och tycker synd om mig själv men så är det inte alls.. Jag skriver här och använder min blogg för att skriva av mig och om ni har något emot det så läs inte!

hmm, texten blev lite mixad men va fan gör de?

Jag har svårt att uttrycka mina känslor både skriftligt som muntligt.

Jag har lust att göra något spontant men det skulle bara sluta i fiasko.. Kanske är jag rädd för det som kommas skall? Eller är jag rädd för vad andra tycker?

lite både och faktiskt. Vad random personer tycker skiter jag i men vad skulle mina nära och kära tycka om mig och mitt nya spontana liv om jag skaffa ett?

Det lär föralltid bli ett mysterium.

Saknar min lilla tjej, och jag känner mig som en stor fet idiot som inte har lekt med dig på månader D:

Förlåt <3